Begravningen i Malmö

Den 1:e november 1944 jordfästes stoften av de sex besättningsmännen på ceremoniplatsen på Östra kyrkogården i Malmö under militära hedersbetygelser.

Bland dem som hedrade jordfästningen med sin närvaro märktes amerikanske konsuln B.R. Riggs samt vicekonsul Brown, amerikanske översten Gruel samt överstelöjtnanterna Filkins och Maurice A. Marrs, den sistnämnde commanding officer för den enhet som flög Sonnie-uppdragen. För svenska krigsmakten närvarade överste af Sillén och överste Zachrisson med stabschefer. Även en trupp amerikanska flygare, som då vistades på Bulltofta, hedrade de döda med sin närvaro.

Samling skedde öster om ceremoniplatsen och under det att Lv4 musikkår spelade Karl XV:s sorgmarsch intågade officianterna, åtföljda av de övriga. Därefter ägde först en protestantisk jordfästning rum. Den förrättades av Malmö Försvarsområdes pastor V. Almgren, som på engelska talade över orden i Lukas 12, vers 40 "Så varen och I redo, ty i en stund, då I icken veten det, skall Människosonen komma". Efter jordfästningsakten följde honnörssalvor från en hederspluton ur Malmö Försvarsområdes trupper. Jordfästningen slöts med svenska psalmen 580, vers 1 och 3.

Därefter blev det jordfästning av den katolske trosbekännaren O.J. Ragland, vid vilken den katolske pastorn Josef Michaeler, assisterad av tre korgossar, officierade. Pastor Michaeler höll på svenska ett griftetal och skred därefter till kistans invigning. Akten slöts med bön, varpå honnörssalva för den avlidne följde. Härefter sjöngs svensk psalm 377, vers 1 och 5, varpå Lv4 musikkår spelade "Integer vitae" av Fleming.

Kransar nedlades bl.a. av konsul Riggs, överste Gruel, överstelöjtnant Filkins och för Malmö Försvarsområde av överste af Sillén. För Skånska Flygflottiljen nedlades en krans av överste Zachrisson.

Den högtidliga ceremonin avslutades med svenska och amerikanska nationalsångerna, framförda av Lv4 musikkår.

---

Varför begravdes de sex omkomna just i Malmö och inte närmare olycksplatsen?

Så vitt vi vet begravdes alla omkomna amerikaner i Malmö (totalt var de 42 stycken när kriget var slut). Amerikanska ambassaden hade redan år 1943 bokat ett antal gravplatser som de skulle kunna använda under kriget.

40 av gravarna flyttades år 1948, antingen till krigskyrkogårdar i Frankrike/Luxemburg/Belgien eller till en kyrkogård i respektive offers hemstad. De anhöriga meddelades att om de ville ha kvar sina söner/män i Malmö fick de själva ombesörja att någon vårdade och tog ansvar för graven; amerikanska myndigheter skulle inte längre sköta gravarna. Det var flera familjer som ville ha kvar gravarna i Malmö, men de utsattes för sådant tryck från amerikanska myndigheter att de till slut gick med på att flytta gravarna. De amerikanska myndigheterna fick det att framstå som väldigt krångligt (och kanske även dyrt) att få gravarna vårdade på egen bekostnad.

Endast Campbells och Raglands familjer stod på sig till slutet. Deras gravar har dock alltid skötts helt på bekostnad av kyrkogårdsförvaltningen och anhöriga har aldrig behövt betala något för detta.